Om patientgruppen

Föreningens patientgrupp definierades som alla som i fosterstadiet drabbas av en neurologisk könsutvecklingsstörning och behöver hormonbehandling och könskorrigerande kirurgi för att komma tillrätta med sina problem. Tillståndet kallas idag för transsexualism.

Det råder stor förvirring kring patientgruppens medicinska tillstånd, inte bara bland myndigheter och lagstiftare, utan t.o.m. bland specialisterna inom den medicinska professionen. Här följer föreningens förklaring av vad patienterna drabbats av, varför föreningen kallade det för neurologisk könsutvecklingsstörning, och varför Socialstyrelsen gör fel som tvingar patienterna att underkasta sig den psykiatriska diagnosen transsexualism.

 

Vad är en könsutvecklingsstörning (DSD)?

En del foster får en störd könsutveckling. Denna patientgrupp kallades tidigare för intersexuella. Där ingick de som i folkmun kallades för hermafroditer, dvs. de som föds med tvetydiga könsorgan. Idag har begreppet intersexuell slopats av läkarvetenskapen och ersatts av paraplybegreppet könsutvecklingsstörning, det som på engelska heter Disorder of Sex Development (DSD). Där ingår de diagnoser som tidigare klassades som intersexuella, plus ytterliga några som tillkommit. Nya tillstånd upptäcks hela tiden och läggs till i DSD–gruppen.

Kön är mer än bara könsorgan. Det finns

  • kromosomalt kön (XX, XY, XXY osv.),
  • endokrint (hormonellt) kön (högre östrogennivåer för kvinnor, högre testosteronnivåer för män),
  • gonadalt kön (äggstockar/testiklar), samt
  • anatomiskt (fysiskt) kön (bl.a. könsorganen).

 

För att ett tillstånd ska klassas som en könsutvecklingsstörning måste något av könets kromosomala, gonadala eller anatomiska utveckling vara atypisk. Alltså, om något av det som står i ovanstående lista inte stämmer överens med det andra, och personen som drabbats får en avvikande könsutveckling, klassas detta som en könsutvecklingsstörning (DSD).

Föreningen ville dock gärna lägga till en punkt, nämligen

  • neurologiskt kön (hjärnan).

 

Vad är en neurologisk könsutvecklingsstörning?

Forskning har visat att män och kvinnor skiljer sig åt även neurologiskt, dvs. i hjärnan. En del foster utvecklar ett neurologiskt kön, alltså en könstypisk struktur i hjärnan, som är motsatt könsorganen. Förändringen sker i hypotalamus under 814 havandeskapsveckan. Detta leder till en konflikt mellan hjärnan och kroppen, som botas med könskorrigerande behandling, dvs. hormonbehandling och könskorrigerande kirurgi.

För att ta del av forskningen på området, se Hjärnan och skillnaderna mellan könen i högerspalten.

Forskningen har funnit vissa genetiska förklaringar till att tillståndet uppstår, bl.a. androgenreceptorgenen hos foster med XY–kromosomer och CYP-17-genen hos foster med XX–kromosomerBåda dessa gener har en koppling till testosteron, ett könshormon som spelar en viktig roll för individens identitet och beteende. Flickor som utsatts för onormalt höga testosteronnivåer som foster har visat sig föredra pojklekar och pojkleksaker när de blir äldre.

För att läsa forskningen på generna, se Gener i högerspalten.

 

Varför transsexualism?

En könsutvecklingsstörning kan per definition aldrig vara enbart neurologisk, som i fallet med föreningens patientgrupp, så tillståndet ingår inte i DSD–paraplyet i dagsläget. Diagnosen som patienterna måste underkasta sig är istället psykiatrisk och kallas transsexualism. För att läsa diagnosbeskrivningen, se Diagnosen i högerspalten.

Orden ”trans” och ”sex” är latin för ”från det ena till det andra” och ”kön”, alltså från det ena till det andra könet. På ytan ser det ju ut som att personen går från att vara man till kvinna, eller kvinna till man. Den beskrivningen har dock visat sig vara felaktig, som vi visat ovan i fråga om neurologin. Mannen som korrigeras till kvinna är inte en fullt utvecklad man. Kvinnan som korrgieras till man är inte en fullt utvecklad kvinna. I båda fallen är den neurologiska könsutvecklingen avvikande. Därför är transsexualism ett missvisande ord att använda på patientgruppen.

Det är Socialstyrelsen som väljer att klassa tillståndet som ett psykiskt besvär istället för ett biologiskt dito. Psykiatriseringen har pågått ända sedan 70-talet, och det finns inga tecken på att en ändring är på gång. Därför valde Patientföreningen Benjamin att gå före i frågan, genom att kalla tillståndet för vad det verkligen är – en neurologisk könsutvecklingsstörning. Samtidigt måste man förlika sig med faktum, och det är att transsexualism är ett vedertaget begrepp som används inom vården och lagstiftningen, så på hemsidan kallades patienterna tillsvidare för transsexuella.

 

Att lida av transsexualism

Transsexuella upplever psykiskt och socialt, ofta sedan tidig barndom, att de tillhör det motsatta könet, dvs motsatt hans eller hennes kroppsliga kön. Det får för individen mycket besvärliga följder. Ofta en svår och olycklig uppväxt, svårigheter med det sociala livet på arbetsplatsen eller med grannar, oförmåga att bilda familj och skaffa barn. Som en desperat utväg förekommer försök till självstympning. 

Känslan och insikten om att man är född i fel kön är inget man vet kristallklart från den dag man föddes. Det är något som växer fram och till sist blir olidligt att leva med. Många transsexuella har minnen från barndomen då de upplevde sig vara motsatt sitt fysiska kön. Vissa barn hävdar det så starkt att en psykologkontakt måste sättas in redan i barndomen (även om ett könsbyte inte kan genomföras förrän efter 18 års ålder).

Att växa upp i en könsidentitet som inte stämmer överens med vad ens föräldrar, jämnåriga och andra viktiga personer, t.ex. lärare, anser, är mycket smärtsamt och traumatiskt.

 

Kroppen utvecklas fel

När man når puberteten börjar det bli allt mer olidligt för de flesta. En del börjar redan nu känna att de är födda i fel kön medan andra går in självförnekelse. Ofta hamnar en transsexuell förr eller senare i den situationen att han eller hon börjar hata sina könsorgan.

Puberteten, som för många blir en spännande och förväntansfull utveckling både kroppsligen och psykologiskt/socialt, blir för en transsexuell en mycket smärtsam och hemsk upplevelse. Kroppen utvecklas på fel sätt för en transsexuell. Flickor får skägg, kroppsbehåring, kraftigare muskler och en förgrovning av rösten. Pojkar får mjukare kroppsformer, bröst och menstruation. Det är för transsexuella en mycket svår period i livet, eftersom de får uppleva hur kroppen utvecklas till fel kön.

En annan jobbig fas kan vara när jämnåriga börjar svärma för varandra och inleda förälskelser. För många transsexuella kan det vara problematiskt. Känslan av att ha fel kön kan bli en opasserbar barriär för många. Beroende på vilken läggning man har kan man vara tvungen att leva homosexuellt, vilket för vissa blir ytterligare ett problem. Det är väldigt individuellt hur man hanterar situationen men helt lätt är det inte för någon.

För de flesta transsexuella blir det inre trycket av att leva i fel kön (och obehaget av att ha fel kropp) så starkt att de förr eller senare drivs till att söka hjälp. En inte helt ovanlig följd av utebliven vård och stöd är döden – genom självmord.

 

Ångerfall

Oavsett när i livet man seriöst börjar fundera på att genomgå korrigering, så bör man tänka igenom det ordentligt, flera gånger. En del av de som byter kön går nämligen tillbaka till att leva som sitt tidigare kön. Dessa s.k. ”ångerfall” beror vanligen på att personen som bytt kön fått så stora svårigheter med omgivningen efter könsbytet att de till slut inte kunnat hantera situationen. Vänner och familj har vänt dem ryggen. De skulle fortfarande vilja leva som det kön de bytt till, om det gick. Under perioden 1972 till 1999 ansökte endast 8 av 340 (2%) om att få byta tillbaka.

 

Den juridiska processen

Först efter 18 års ålder kan man söka fastställelse för nytt kön. Många patienter har mycket dåliga erfarenheter av den juridiska processen. Särskilt Skatteverket har rykte om sig att läcka personuppgifter, trots att detta är reglerat i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

 

Lagen

Den nya lagen, 2012:456, som skulle uppdatera ”Lag (1972:119) om fastställande av könstillhörighet i vissa fall”, innebar nästan inga förbättringar för patientgruppen. Psykiatriseringen fortsätter och omyndiga nekas fastställelse. Man sätter inte patientens behov i centrum, vilket strider mot hälso- och sjukvårdslagen.

Läs mer om lagen på notisum.se

Annonser