Debattartikel ang. förslaget till sänkt åldersgräns för ändrat juridiskt kön och medicinsk könskorrigering

Utredningen om åldersgränsen för fastställelse av ändrad könstillhörighet föreslår en sänkt åldersgräns på ansökan om könskorrigerande kirurgi och ändrat juridiskt kön. Normkritikerna jublar, för frågan har kommit att handla om könsroller, och om barns rätt och möjligheter att vända sig emot samhällets uppfattning om vad en pojke respektive flicka är. Att vara för en sänkt åldersgräns har blivit synonymt med att skriva under på hbtq–agendan, så när vi som förening helst hade sett ett totalt slopande av dessa åldersgränser, är det därför lätt att tro att vi vill stå på barrikaderna tillsammans med transpersonerna och deras intresseorganisationer.

 

Inget kunde vara mer felaktigt.

Vi är inte en politisk organisation, utan en patientförening som rätt och slätt driver vårdkvalitet för vår patientgrupp. Det är ur den synvinkeln som vi ser åldersgränser inom vården som problematiska, eftersom de sätter upp hinder för patienterna att få den vård de behöver, när de behöver den.

Benjamin stödjer och hjälper människor som i fosterstadiet har utvecklat en neurologisk könstillhörighet motsatt resten av kroppens kön. Barnet föds med en könsidentitet i hjärnan som inte stämmer med kromosomerna och könsorganen. Det finns likheter mellan dessa barn och de barn som föds med en könsutvecklingsstörning (DSD) där könsorganen är tvetydiga. Sådana barn korrigeras ibland redan i unga år för att få könsorgan som ser mer normala ut. Benjamins patientgrupp – som kan ses som barn som föds tvetydiga ”utan att det syns”, eftersom avvikelsen endast finns i hjärnan – har inte mindre behov av att korrigeras än de tvetydiga barnen.

Det har redan hänt att dessa operationer har genomförts på svenska 16–åringar, med gott resultat. Det rör sig om resursstarka individer som söker sig till privata kliniker utomlands. När det gäller den här typen av kirurgi är utlandet alltid att föredra. I Sverige finns skräckexempel där patienten har genomgått hela åtta operationer, eftersom den första inte blivit tillräckligt bra. På de världsledande klinikerna utomlands genomför man EN operation. Högst två. Komplikationerna är betydligt mer ovanliga bland dessa patienter än de som har genomgått operation i Sverige.

Därför är det av mindre intresse om lagen ändras till att låta 15–åringar ansöka om operation, eftersom dessa ändå gör bäst i att vänta tills de har skrapat ihop tillräckligt med pengar för att bekosta operation på någon av klinikerna utomlands, eller tills den dag då de svenska landstingen remitterar patienterna till dessa kliniker.

När det gäller det juridiska könet finns det redan idag barn som, med föräldrarnas stöd, lever i en könstillhörighet motsatt könsorganen, och som kommer att genomgå hormonbehandling och kirurgi när de blir äldre. Enligt lagförslaget ska dessa barn, ända till 12 års ålder, tvingas leva med ett juridiskt kön som inte stämmer överens med deras könsidentitet. Detta ligger inte i barnets intresse.

Betänk även följande scenario. Eftersom forskning har visat på genetiska förklaringar till att ett foster utvecklar ett felaktigt neurologiskt kön, möjliggör detta att barn, inom en snar framtid, kan komma att diagnostiseras med hjälp av DNA–analys redan vid födseln. En 15–årsgräns hindrar svenska kirurger från att utföra operationer på barnet redan under dess uppväxt. Barnet tvingas leva med ett felaktigt könsorgan ända in i tonåren.

Lösningen för föräldrarna är, som redan skett med 16–åringar, att söka sig till ett land med modernare lagstiftning där kirurger genomför operation på barn under 15. Men när barnet sedan återvänder till Sverige tvingas det, ända till 12 års ålder, att leva med ett juridiskt kön som inte stämmer överens med dess kropp och könsidentitet.

Frågan är inte om, utan när, ett sådant scenario blir verklighet.

Nina
Ordförande
Patientföreningen Benjamin – för personer som lider av en neurologisk könsutvecklingsstörning (transsexuella och f.d. transsexuella)

Annonser